3 månader har passerat förbi utan morfar. Det känns verkligen inte som vanligt. Kommer det nog aldrig göra. Det är så mycket som ska fixas och mormor oroar sig för ekonomidelen och massa andra saker. Jag önskar jag kunde göra något som gör henne lugn, så hon slipper oroa sig. Tyvärr tror jag inget hjälper, det enda man kan göra är att finnas där för henne.

Det var enkelt och vackert
du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel
på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva
mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin
drömt om fanns där för mig

(utdrag ur Åsa Jinders "Av längtan till dig")




Strax dags att sussa tror jag. Behöver min sömn och borde hinna med några ärenden innan jobbet.


G O D N A T T !