Leave the past behind
Jag hade en vän.
Våran vänskap var innerlig och vi hade underbart kul tillsammans. Vår vänskap tog slut för en tid sen, närmare bestämt ett och ett halvt år sedan. Jag önskar att hon hade insett sitt misstag så som jag insåg mina misstag och visat lite mer hänsyn.
Droppen som fick bägaren att rinna över hände för ganska exakt två år sedan. Trots att bägaren rann över så drog jag ett streck över det hela och gick vidare för vänskapens skull. Under den hösten insåg jag mer och mer att det var jag som mådde mest dåligt över allt som hänt och det var jag som led över något som hon hade förorsakat. Telefonsamtalen som annars var dagligen blev till en gång i veckan, en gång varannan vecka, en gång i månaden. Telefonsamtalen som inte varade så länge alltid men som betydde så mycket för mig, dom kom allt mer sällan. Till sist orkade jag inte engagera mig i en person som i princip aldrig hörde av sig, jag slutade höra av mig.
Efter en rätt lång tid kom det ett sms som ifrågasatte varför jag var arg för, vilket jag inte var. Om jag skulle sätta ord på hur jag kände så var det: sviken! Jag skrev och förklarade varför jag inte hörde av mig och att det fanns mycket som hon skulle bevisa för att vi skulle komma back on track igen. Inget hände och tiden gick, ett ungefär likadant sms damp ner i min inkorg och jag förklarade en gång för alla att jag nu tänkte släppa taget och fortsätta att fokusera på människor som visar att de bryr sig.
Det var ett och ett halvt år sedan jag skickade det smset och igår fick jag ett meddelande från henne om att hon fått barn och att vi alltid pratat så mycket om att vi skulle dela den glädjen med varandra. Jag blev paff men samtidigt undrar jag varför? varför nu? För mig så kan inte den här händelsen få mig att vilja ha tillbaka denna före detta vännen. Jättekul för henne men bägaren rann över för länge sen och det är inte åtgärdat än och då är det svårt att glädjas.
Tack för 5 års vänskap men tyvärr så tog den slut efter det
Våran vänskap var innerlig och vi hade underbart kul tillsammans. Vår vänskap tog slut för en tid sen, närmare bestämt ett och ett halvt år sedan. Jag önskar att hon hade insett sitt misstag så som jag insåg mina misstag och visat lite mer hänsyn.
Droppen som fick bägaren att rinna över hände för ganska exakt två år sedan. Trots att bägaren rann över så drog jag ett streck över det hela och gick vidare för vänskapens skull. Under den hösten insåg jag mer och mer att det var jag som mådde mest dåligt över allt som hänt och det var jag som led över något som hon hade förorsakat. Telefonsamtalen som annars var dagligen blev till en gång i veckan, en gång varannan vecka, en gång i månaden. Telefonsamtalen som inte varade så länge alltid men som betydde så mycket för mig, dom kom allt mer sällan. Till sist orkade jag inte engagera mig i en person som i princip aldrig hörde av sig, jag slutade höra av mig.
Efter en rätt lång tid kom det ett sms som ifrågasatte varför jag var arg för, vilket jag inte var. Om jag skulle sätta ord på hur jag kände så var det: sviken! Jag skrev och förklarade varför jag inte hörde av mig och att det fanns mycket som hon skulle bevisa för att vi skulle komma back on track igen. Inget hände och tiden gick, ett ungefär likadant sms damp ner i min inkorg och jag förklarade en gång för alla att jag nu tänkte släppa taget och fortsätta att fokusera på människor som visar att de bryr sig.
Det var ett och ett halvt år sedan jag skickade det smset och igår fick jag ett meddelande från henne om att hon fått barn och att vi alltid pratat så mycket om att vi skulle dela den glädjen med varandra. Jag blev paff men samtidigt undrar jag varför? varför nu? För mig så kan inte den här händelsen få mig att vilja ha tillbaka denna före detta vännen. Jättekul för henne men bägaren rann över för länge sen och det är inte åtgärdat än och då är det svårt att glädjas.
Tack för 5 års vänskap men tyvärr så tog den slut efter det
Jag måste ta för mig här i livet
Jag har berättat för vänner i min närhet att jag inte mått bra den sista tiden. Varje liten liten motgång har fått mig att nå botten. Det känns som en lättnad att få ur mig det, som att jag kan andas igen. Det känns underbart! Jag ska göra mitt allra allra bästa för att inte ramla ner på botten igen.
Den största insikten jag fått under de senaste dagarna:
Jag måste ta för mig här i livet!
Om jag inte tar för mig kommer jag heller aldrig få tillbaka något eller heller inte komma någonstans i livet. Jag måste visa vem jag är: Den glada och roliga tjejen som bor i mig som sprudlar av energi och positivitet. Jag måste börja leva mitt liv och inte hänga upp mig på småsaker som får mitt liv att vara riktigt surt.
Jag måste börja vara mig själv igen!
Den största insikten jag fått under de senaste dagarna:
Jag måste ta för mig här i livet!
Om jag inte tar för mig kommer jag heller aldrig få tillbaka något eller heller inte komma någonstans i livet. Jag måste visa vem jag är: Den glada och roliga tjejen som bor i mig som sprudlar av energi och positivitet. Jag måste börja leva mitt liv och inte hänga upp mig på småsaker som får mitt liv att vara riktigt surt.
Jag måste börja vara mig själv igen!
Nya tag?
Jag har beskrivit livet som en bergochdalbana tidigare och kommer fortsätta att göra det.
Det gäller bara att topparna och dalarna inte är så höga och låga, att inte förvänta sig för mycket utav livet. Det är svårt och något jag alltid försökt att jobba på men inte så lätt alltid. Det gäller att plana ut bergochdalbanan lite så det inte är så många "stup" och "loopar" i livet.
Jag ska försöka se det positiva i mitt liv, vad jag har. Ta bort fokus på det negativa, det jag inte har.
Livet är inte lätt att leva men man kan underlätta lite för sig, inte ha så höga krav på sig som gör livet surt. Eftersom jag alltid varit sådan som satt upp väldigt höga krav på sig själv så vet jag precis vad jag pratar om. Under min gymnasietid pressade jag mig själv väldigt många gånger, fick verkligen kämpa för mina betyg. Satte oftast upp ett ouppnåligt mål, det vill säga att mitt mål var ett högre betyg än vad som var möjligt för mina förutsättningar. Jag har nämligen inte något speciellt läshuvud men är det något som intresserar mig mycket så visar det sig i resultatet väldigt väl. Det är bara att inse att jag är mer praktiskt lagd.
Om en månad går jag på två veckor semester, det ska bli underbart. Innan dess så har det varit midsommarhelg och min syster har fyllt hela 18 år. Tänk att lilla NicoPico har blivit stor och snart myndig, dessutom får hon gå ut på krogen (SHIT!). Jag och Daniel firar ett år om lite mer än två veckor. Jag hoppas att den här sommaren blir minst lika underbar som förra sommaren.
POSITIVA TANKAR!
POSITIVA KRAMAR!
Det gäller bara att topparna och dalarna inte är så höga och låga, att inte förvänta sig för mycket utav livet. Det är svårt och något jag alltid försökt att jobba på men inte så lätt alltid. Det gäller att plana ut bergochdalbanan lite så det inte är så många "stup" och "loopar" i livet.
Jag ska försöka se det positiva i mitt liv, vad jag har. Ta bort fokus på det negativa, det jag inte har.
Livet är inte lätt att leva men man kan underlätta lite för sig, inte ha så höga krav på sig som gör livet surt. Eftersom jag alltid varit sådan som satt upp väldigt höga krav på sig själv så vet jag precis vad jag pratar om. Under min gymnasietid pressade jag mig själv väldigt många gånger, fick verkligen kämpa för mina betyg. Satte oftast upp ett ouppnåligt mål, det vill säga att mitt mål var ett högre betyg än vad som var möjligt för mina förutsättningar. Jag har nämligen inte något speciellt läshuvud men är det något som intresserar mig mycket så visar det sig i resultatet väldigt väl. Det är bara att inse att jag är mer praktiskt lagd.
Om en månad går jag på två veckor semester, det ska bli underbart. Innan dess så har det varit midsommarhelg och min syster har fyllt hela 18 år. Tänk att lilla NicoPico har blivit stor och snart myndig, dessutom får hon gå ut på krogen (SHIT!). Jag och Daniel firar ett år om lite mer än två veckor. Jag hoppas att den här sommaren blir minst lika underbar som förra sommaren.
POSITIVA TANKAR!
POSITIVA KRAMAR!
Ett inlägg som betyder
Bergochdalbana. upp så fort och ner lika fort igen.
När glädjen var så stor så kom verkligheten ikapp. Glädjen utbyttes med besvikelse och tårar. Livet tog ännu en vändning och pannkakan vändes igen. Glädjen kom tillbaka men inte i lika stor utsträckning som sist. Suddigt och halvt ovetandes om varför allt kändes som bara en klump i magen.
Besvikelse av annat, sådant som är det viktigaste i livet men ibland så känns inte så fallet lika ömsesidigt. Ibland känns det som om försummelsen är för stor. Önskar jag offrade lite mer, men så ibland känns det som man offrar lite mer men får inget i gengäld och så har man gett upp igen.
Vågar inte säga eller tänka för ofta att saknaden är oerhört stor. De människor som ställer upp i vått och torrt finns 18 alldeles för långa mil ifrån mig medans jag har min livs stora kärlek alldeles nära. Kan man få båda? Lär man sig någonsin att leva med det?
Jobb och karriär
Vänner och relationer
Familj och kärlek
Ni förstår vad det handlar om. Alla som läser mellan raderna förstår. Ensamheten är så stor.
Livet i en storstad, är inte alltid det lättaste. Speciellt inte när man nästan alltid jobbar när alla andra är lediga. Hur skaffar man vänner i en stad full av upptagna människor? Hur vårdar man relationer med människor som redan är mitt uppe i sina liv, med vänner, pojkvänner och andra realtioner?
Önskar livet vore lätt, men det är det inte.
Jag kan älta i evighet, men nu sätter jag punkt.
När glädjen var så stor så kom verkligheten ikapp. Glädjen utbyttes med besvikelse och tårar. Livet tog ännu en vändning och pannkakan vändes igen. Glädjen kom tillbaka men inte i lika stor utsträckning som sist. Suddigt och halvt ovetandes om varför allt kändes som bara en klump i magen.
Besvikelse av annat, sådant som är det viktigaste i livet men ibland så känns inte så fallet lika ömsesidigt. Ibland känns det som om försummelsen är för stor. Önskar jag offrade lite mer, men så ibland känns det som man offrar lite mer men får inget i gengäld och så har man gett upp igen.
Vågar inte säga eller tänka för ofta att saknaden är oerhört stor. De människor som ställer upp i vått och torrt finns 18 alldeles för långa mil ifrån mig medans jag har min livs stora kärlek alldeles nära. Kan man få båda? Lär man sig någonsin att leva med det?
Jobb och karriär
Vänner och relationer
Familj och kärlek
Ni förstår vad det handlar om. Alla som läser mellan raderna förstår. Ensamheten är så stor.
Livet i en storstad, är inte alltid det lättaste. Speciellt inte när man nästan alltid jobbar när alla andra är lediga. Hur skaffar man vänner i en stad full av upptagna människor? Hur vårdar man relationer med människor som redan är mitt uppe i sina liv, med vänner, pojkvänner och andra realtioner?
Önskar livet vore lätt, men det är det inte.
Jag kan älta i evighet, men nu sätter jag punkt.
Den tiden på året
som jag minns tillbaka till det som jag egentligen bara vill glömma.
Den 19 maj 2008 skrev jag såhär i bloggen:
" En morfar.
Min morfar är en av mina bästa vänner.
Min morfar han är så genomsnäll och omtänksam.
Min morfar vill så väl jämt även om det inte alltid slutar så.
Min morfar har alltid ställt upp för mig och funnits där och stötta mig.
Min morfar heter Bertil och är världens bästa morfar. Nu är det jag som får ställa upp för honom. Nu är det han som behöver mig och inte tvärtom. Det gäller att vara stark och positiv. Må allt gå vägen. Annars vet jag inte vad jag skulle göra. Jag kan inte leva utan min morfar <3
Som sagt så är livet något tungt just nu. Finns en klump i magen hela tiden. Vad ska man göra? Det är bara att fortsätta leva. Men det gör jag inte helt oberörd. Så fort tankarna flyger iväg så tänker jag på morfar. "
Det var 5 dagar innan han gick bort, han låg där alldeles livlös på intensiven. Jag kommer aldrig glömma och det går oss inte obemärkta.
Jag minns allt i detalj. Vad som hände hela det dygnet. Önskar att den dagen aldrig kommit.
Jag önskar han fanns kvar bland oss, men alla önskningar går tyvärr inte i uppfyllellse.
Torka tårarna på mina kinder och gå och sova, imorgon är en annan dag.
Morfar finns föralltid i mitt hjärta <3
Den 19 maj 2008 skrev jag såhär i bloggen:
" En morfar.
Min morfar är en av mina bästa vänner.
Min morfar han är så genomsnäll och omtänksam.
Min morfar vill så väl jämt även om det inte alltid slutar så.
Min morfar har alltid ställt upp för mig och funnits där och stötta mig.
Min morfar heter Bertil och är världens bästa morfar. Nu är det jag som får ställa upp för honom. Nu är det han som behöver mig och inte tvärtom. Det gäller att vara stark och positiv. Må allt gå vägen. Annars vet jag inte vad jag skulle göra. Jag kan inte leva utan min morfar <3
Som sagt så är livet något tungt just nu. Finns en klump i magen hela tiden. Vad ska man göra? Det är bara att fortsätta leva. Men det gör jag inte helt oberörd. Så fort tankarna flyger iväg så tänker jag på morfar. "
Det var 5 dagar innan han gick bort, han låg där alldeles livlös på intensiven. Jag kommer aldrig glömma och det går oss inte obemärkta.
Jag minns allt i detalj. Vad som hände hela det dygnet. Önskar att den dagen aldrig kommit.
Jag önskar han fanns kvar bland oss, men alla önskningar går tyvärr inte i uppfyllellse.
Torka tårarna på mina kinder och gå och sova, imorgon är en annan dag.
Morfar finns föralltid i mitt hjärta <3
Pettitesser
Ibland känns allt på topp och ibland känns allt på botten. Känslan kan förändras på en millisekund.
Jag jobbar mycket och väldigt obekväma tider, detta medför det väldigt svårt för mig att träffa vänner och sådant. Ibland hinner jag inte ens träffa Daniel när jag exempelvis jobbar natt. Detta får jag väldig ångest av ibland. Att jag aldrig har tid för de jag verkligen bryr mig om. Jag ringer till exempel aldrig de vänner jag har i Norrköping, det händer i princip aldrig och jag undrar liksom varför dom inte ringer mig, konstigt när jag inte själv gör något åt saken :S
Därför kan bara en sån sak att Daniel kommer på något han vill göra utan mig en helg då jag är helledig göra att jag sitter och tjuter och tycker sååå synd om mig själv. Jag vet att det låter helt patetiskt men jag känner mig oerhört ensam ibland. Mycket beror också på att i Norrköping så träffade jag inte mina vänner så ofta men jag hade min familj som jag träffade oftare och speciellt min syster som jag under det sista året-halvåret kom väldigt nära.
Det är väl dags att inse att jag är vuxen nu och inte har mycket tid över för att träffa vänner eller prata i telefonen. Jobbet går tyvärr nästan alltid före allt annat. Ibland kan det då kännas jobbigt när D planerar saker själv då jag planerat att spendera all tid med honom, men förstår honom också. Fast att jag vill att han ska prioritera mig utan att jag ska bli sur först och han får dåligt samvete.
Jag måste (fan) bli bättre på att höra av mig till de få men mycket nära vänner jag har, visa dom att jag bryr mig om dom och uppskattar dom. Ni vet vilka Ni är <3
Kanske ska ta och rycka upp mig!
Jag jobbar mycket och väldigt obekväma tider, detta medför det väldigt svårt för mig att träffa vänner och sådant. Ibland hinner jag inte ens träffa Daniel när jag exempelvis jobbar natt. Detta får jag väldig ångest av ibland. Att jag aldrig har tid för de jag verkligen bryr mig om. Jag ringer till exempel aldrig de vänner jag har i Norrköping, det händer i princip aldrig och jag undrar liksom varför dom inte ringer mig, konstigt när jag inte själv gör något åt saken :S
Därför kan bara en sån sak att Daniel kommer på något han vill göra utan mig en helg då jag är helledig göra att jag sitter och tjuter och tycker sååå synd om mig själv. Jag vet att det låter helt patetiskt men jag känner mig oerhört ensam ibland. Mycket beror också på att i Norrköping så träffade jag inte mina vänner så ofta men jag hade min familj som jag träffade oftare och speciellt min syster som jag under det sista året-halvåret kom väldigt nära.
Det är väl dags att inse att jag är vuxen nu och inte har mycket tid över för att träffa vänner eller prata i telefonen. Jobbet går tyvärr nästan alltid före allt annat. Ibland kan det då kännas jobbigt när D planerar saker själv då jag planerat att spendera all tid med honom, men förstår honom också. Fast att jag vill att han ska prioritera mig utan att jag ska bli sur först och han får dåligt samvete.
Jag måste (fan) bli bättre på att höra av mig till de få men mycket nära vänner jag har, visa dom att jag bryr mig om dom och uppskattar dom. Ni vet vilka Ni är <3
Kanske ska ta och rycka upp mig!
Vårkänslor
solen lyser himlen är blå
vad det är skönt att leva då
högt i topp går allas humör
det är det som susen gör
Toppenväder och humöret går raka vägen upp i topp. Ja så kan man beskriva solens påverkan på människor runtom i Sverige just nu. Hoppas bara att våren är på väg och att vi inte luras. Jag vill sååå gärna använda min nya jacka som jag köpte för några veckor sen, det är en vårjacka så går inte att använda än. Skulle inte vara fel att få dra på sig skinnjacka och några härliga gympadojjor.
På söndag fyller min kära kusin BeckisFräckis år, och inte bara det hon fyller 20ÅR! Jag måste ju gratulera det kära barnet som nu blir helt vuxen. Men hur jag ska gratulera henne behåller jag för mig själv, då jag inte vet om hon läser här.
Sen nästa torsdag fyller min andra kära kusin NellyPelly år, hon fyller tonåring (ja alltså 13 år). Henne ska jag också gratulera faktiskt. Men det blir en hemlighet tills dagen är inne.
PUSSS
vad det är skönt att leva då
högt i topp går allas humör
det är det som susen gör
Toppenväder och humöret går raka vägen upp i topp. Ja så kan man beskriva solens påverkan på människor runtom i Sverige just nu. Hoppas bara att våren är på väg och att vi inte luras. Jag vill sååå gärna använda min nya jacka som jag köpte för några veckor sen, det är en vårjacka så går inte att använda än. Skulle inte vara fel att få dra på sig skinnjacka och några härliga gympadojjor.
På söndag fyller min kära kusin BeckisFräckis år, och inte bara det hon fyller 20ÅR! Jag måste ju gratulera det kära barnet som nu blir helt vuxen. Men hur jag ska gratulera henne behåller jag för mig själv, då jag inte vet om hon läser här.
Sen nästa torsdag fyller min andra kära kusin NellyPelly år, hon fyller tonåring (ja alltså 13 år). Henne ska jag också gratulera faktiskt. Men det blir en hemlighet tills dagen är inne.
PUSSS
Orolig
Jag är orolig för min käre pojkvän som jag har ringt miljontals gånger som inte svarar. Han har firat sitt kära AIKs SM-guld hela dagen. Så när han ena sekunden ringer och andra sekunden inte svarar på mina sms så blir jag orolig. Och nu har jag ringt en massa och inget svar.
Bäst för honom att han har däckat hemma i sin säng <3
Älskar honom så otroligt mycket <3
Bäst för honom att han har däckat hemma i sin säng <3
Älskar honom så otroligt mycket <3
Ingen kan hjälpa alla
men alla kan hjälpa någon
Hjälp Beata med sin insamling mot bröstcancern: Beatas insamling
Klicka på länken "Beatas insamling" och följ instruktionerna för att ge ditt bidrag. Du behöver inte skänka mycket men alla bäckar små blir till ett stort hav.
Gör som jag, ge en hjälpande hand.
Hjälp Beata med sin insamling mot bröstcancern: Beatas insamling
Klicka på länken "Beatas insamling" och följ instruktionerna för att ge ditt bidrag. Du behöver inte skänka mycket men alla bäckar små blir till ett stort hav.
Gör som jag, ge en hjälpande hand.
Saknar
Nu har jag suttit här i en halvtimme och kollat bloggar och lägenheter. Börjar bli småtrött nu faktiskt, så då är det väl bara att hoppa in i en varm dusch för att bli ännu tröttare.
Saknar min Daniel alldeles för mycket, det är inte roligt att vara ifrån honom. Efter en underbar semestervecka har jag insett hur mycket han betyder för mig. För mig är han den jag vill dela min framtid med. Jag är så oerhört glad och tacksam att jag fått lära känna honom.
På jobbet har dom städnatt, alla assistenter och RC & Btr. RC städar hela restaurangen och fixar & lagar saker. Skönt att man slipper det, samtidigt som man fick lite hjälp med stängningen. Det tackar vi för! Hoppas det går bra för dom, de såg nämligen lite trötta ut när de dök upp strax före ett.
Nehe ni, nu är det dags att gå och duscha så jag kan hoppa i säng sen. Men först en banan, magen skriker lite.
GODNATT
när allt bara känns tomt
ibland känns det extra tungt på vissa fronter och just nu så är det en front som är sådär extra tung, i alla fall idag. jag önskar att livet ibland vore lättare än det är, att man inte ska behöva känna så som jag gör ibland. jag förstår inte mig på detta, besvikelse om och om igen.
i dessa stunder är jag glad att jag har familj, pojkvän och nära vänner <3
Everything comes to an end
Nya tag?
jaja, jag är inte bitter!
jaja, jag är inte bitter!
I miss him
and it hurts . . .
På promenad, genom stan
eller i alla fall runt strömmen. Blev en sväng till stan också för att handla lite matvaror.
Promenaden runt strömmen ledde till mycket prat och till att viströk ett streck över det som varit och ska nu gå vidare och ta nya tag. Känns skönt att ha pratat ut om allt. Jag vill inte mista dig min underbara vän, men samtidigt måste vi kunna vara raka och ärliga mot varandra med vad vi tycker och tänker. Sofia du är värd mycket <3
Ikväll blir det mys framför tvn med syster. Kom på en sak jag glömde köpa förut, tandborste till henne. Men vi ska nog neråt och köpa cashewnötter och godis tror jag, så då kan vi lika gärna handla en tandborste med.
Dags att dammsuga lite.
PUSS
Promenaden runt strömmen ledde till mycket prat och till att vi
Ikväll blir det mys framför tvn med syster. Kom på en sak jag glömde köpa förut, tandborste till henne. Men vi ska nog neråt och köpa cashewnötter och godis tror jag, så då kan vi lika gärna handla en tandborste med.
Dags att dammsuga lite.
PUSS
GODNATT!
Nu är jag så trött så trött. Om jag ska orka upp imorgon så måste jag nog ta och slänga mig själv i sängen. . .
Hur vet man egentligen vad man ska göra eller hur man ska göra saker? Räcker det att bara vara sig själv eller? Jag har inga svar alls. Inga. Jag vet inte ens vad jag vill, men jag kanske kan ta reda på det? Det vore ju en bra början. Ja då behöver jag nog lära känna dig mycket bättre än vad jag gör. Men det måste gå sakta och vi måste ta det försiktigt. Tänker inte slänga mig in i något. Känslor, det är allvarliga saker <3
GODNATT gott folk!
Hur vet man egentligen vad man ska göra eller hur man ska göra saker? Räcker det att bara vara sig själv eller? Jag har inga svar alls. Inga. Jag vet inte ens vad jag vill, men jag kanske kan ta reda på det? Det vore ju en bra början. Ja då behöver jag nog lära känna dig mycket bättre än vad jag gör. Men det måste gå sakta och vi måste ta det försiktigt. Tänker inte slänga mig in i något. Känslor, det är allvarliga saker <3
GODNATT gott folk!
