Små stunder
Det finns små stunder efter jag jobbat natt med C, som jag verkligen tycker är så himla härliga. Sitta i bilen och bara prata om livet, innan hon går ur bilen och springer upp till sin lägenhet. Jag har tyckt om de små stunderna från första början. Vi har fått sån otroligt bra kontakt, jag hoppas C känner så med. Hoppas bara hon stannar i stan nu när jag flyttar in.
Jag är så otroligt trött idag, jag vet inte vad det är riktigt. Har jobbat natt två nätter och ska jobba min tredje natt idag. Men är seg i hela kroppen och trött i huvudet. Men jag ska nog inte känna efter för mycket ( eller vad säger du C ? hihi ) . Det är ju bara att masa sig till jobbet och genomföra passet.
Imorgon är det torsdag och förmodligen ska jag och mamma gå på bio och se Mamma Mia. Ska nog ringa henne innan jobbet och höra vilken föreställning vi ska se. Ska bli kul att göra något med mamma. Love my mummy <3
Jag tänker på morfar varje dag. Men vissa dagar går det bara inte att hålla tårarna borta, då jag känner saknaden så stor. Han var så mycket för mig, han fanns där dubbelt när min farfar gick bort när jag var fyra år. Alltid ställt upp för mig, alltid stöttat mig i allt jag gjort. Han fanns mina första 20 år 6 månader och 24 dagar. Det var mina bästa år, månader och dagar i mitt liv. Då både han och mormor fanns vid min sida.
Minns hans sista andetag, minns hans sista ord till mig, minns hans sista två veckor, minns det sista kortet jag fick av honom och mormor, jag minns hur han doftade. Jag minns honom så väl.
Känns som han bara rest iväg och kommer snart tillbaka.
Varför gör det så ont för? Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på honom. Han var så beundransvärd, han var så stark, han var så snäll, han ville så väl. Varför han för? Om det finns någon anledning alls så måste det varit för Gud ville ha tillbaka sin mest godhjärtade ängel.
Ja, mina tårar sprutar just nu. Men det måste bara få komma ut. Jag vet att det inte ger mig honom tillbaka men jag får ut lite av min sorg.
Imorgon är min lediga dag. Då ska jag gå till morfar i minneslunden. Har inte vågat gå dit än. Men jag måste gå dit nu känner jag. Det kanske känns lättare då.
Älskar min morfar så oerhört mycket <3
H E J D Å !
Jag är så otroligt trött idag, jag vet inte vad det är riktigt. Har jobbat natt två nätter och ska jobba min tredje natt idag. Men är seg i hela kroppen och trött i huvudet. Men jag ska nog inte känna efter för mycket ( eller vad säger du C ? hihi ) . Det är ju bara att masa sig till jobbet och genomföra passet.
Imorgon är det torsdag och förmodligen ska jag och mamma gå på bio och se Mamma Mia. Ska nog ringa henne innan jobbet och höra vilken föreställning vi ska se. Ska bli kul att göra något med mamma. Love my mummy <3
Jag tänker på morfar varje dag. Men vissa dagar går det bara inte att hålla tårarna borta, då jag känner saknaden så stor. Han var så mycket för mig, han fanns där dubbelt när min farfar gick bort när jag var fyra år. Alltid ställt upp för mig, alltid stöttat mig i allt jag gjort. Han fanns mina första 20 år 6 månader och 24 dagar. Det var mina bästa år, månader och dagar i mitt liv. Då både han och mormor fanns vid min sida.
Minns hans sista andetag, minns hans sista ord till mig, minns hans sista två veckor, minns det sista kortet jag fick av honom och mormor, jag minns hur han doftade. Jag minns honom så väl.
Känns som han bara rest iväg och kommer snart tillbaka.
Varför gör det så ont för? Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på honom. Han var så beundransvärd, han var så stark, han var så snäll, han ville så väl. Varför han för? Om det finns någon anledning alls så måste det varit för Gud ville ha tillbaka sin mest godhjärtade ängel.
Ja, mina tårar sprutar just nu. Men det måste bara få komma ut. Jag vet att det inte ger mig honom tillbaka men jag får ut lite av min sorg.
Imorgon är min lediga dag. Då ska jag gå till morfar i minneslunden. Har inte vågat gå dit än. Men jag måste gå dit nu känner jag. Det kanske känns lättare då.
Älskar min morfar så oerhört mycket <3
H E J D Å !
Kommentarer
Postat av: Mathilda
Var du vid minneslunden?
Jag förstår att det är tungt och att första steget dit känns oerhört svårt. Det är många frågor som snurrar innan man klivit över den där jobbigaste tröskeln. Men du, oavsett hur det går eller vad du känner - alla känslor är okej. Det är okej att bryta ihop. Det är okej att gråta. Det är till och med okej att känna att man aldrig mer vill dit igen.
Men det är vackert där, i Skärblacka. Minneslunden där är sagolik. Jag var där för inte alls längesen och hälsade på hos både gammelmormor och gammelmorfar. Det kändes bra. Skönt att få se att de har det bra. `
KRAM!
Trackback
