. . . and so did you, grandpa <3

Det finns vissa stunder som jag får en känsla i kroppen. En känsla av en sådan oerhörd saknad. Saknade efter morfar. Jag fick en sådan känsla idag, ikväll. Kanske har det med att det är fredag ( runt det datumet som morfar gick bort, 24:e ). Det var nämligen på fredagen som allt blev värre. Varje gång jag ser en människa dö på tv så återupplever jag morfars död. Det bara hugger inom mig och jag vill bara ha honom här. Kunna sitta i hans famn och känna mig sådär trygg som jag alltid gjort. Även fast jag börjar bli vuxen nu så hade jag behövt min morfar några år till. Jag älskar honom så oerhört mycket och kommer aldrig sluta göra det. Jag hyser en sån oerhörd kärlek till min morfar så det finns inte. Speciella band är svåra att bryta, därför ska mitt band till morfar aldrig brytas.

Ska alldeles strax lägga mig och somna in i drömmarnas värld, jag hoppas jag träffar morfar där. Tyvärr har jag inte mött morfar i mina drömmar sedan han gick bort, inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Men jag önskar att vi gjort det även fast jag inte kommer ihåg. Det kanske är därför jag har så många bra dagar, då jag kan hantera hans död på ett väldigt bra s