Ingen har gjort något egentligen men jag är bara tvungen att skriva av mig lite. Jag vill inte dra upp "problemet" med personen ifråga, utan det får vara som det är. Jag är trött på att kämpa för att hålla vänskapen på topp. Ska den inte vara på topp utan att man kämpar, utan att man försöker så mycket att det blir överdrivet?

Jag har många gånger gett allt till denna människa. Jag har kämpat för att vi skulle hitta tillbaka till varandra men nu har det åter tagit ett stort kliv bak. Det är inte kul men det är dags att inse fakta, jag är trött på att försöka och tänker inte göra det mer. Jag kan inte hänga upp livet på att försöka vara så bra vän som möjligt när det finns annat att göra och andra som det bara funkar sjukt bra med.

Jag unnar denna vän all lycka och hoppas den hittat det nu. För vänner kommer vi nog alltid vara, men vi är absolut inte på samma nivå som vi varit. Jag kan inte säga att hon är min absolut närmsta vän just nu, nej. Och jag är förmodligen inte hennes absolut närmsta vän. Sist vi sågs kändes det konstigt, vi pratade igenom våra liv på en kort visit. Det kändes inte som det brukar och det är synd.

Jag vet inte om hon läser min blogg men om hon gör det ska hon veta att hon betyder mycket men hoppas hon förstår att jag känner på det här vistet, jag tror hon hade känt likadant om det var en omvänd situation eller jag tror inte utan jag vet. Men jag älskar henne oavsett vad som händer och vad som har varit. Men jag tänker inte ta alla krafter jag har för att visa att jag vill reparera och förbättra vår vänskap utan hon får höra av sig när hon har tid och ses och om jag har tid och lust så kommer jag självklart inte tacka nej.

Jag trodde nog inte livet skulle se ut såhär för mig just nu. Men nu gör det det och det är bara att jag kämpar på. Keep the shining up!



VINDPUSS