Det kändes så verkligt. Men det är så långt från verkligheten som man kan komma.

Jag drömde att det var du och jag. Vi var så kära. Vi var tillsammans och allting var sååå bra. Du tyckte om mig och jag tyckte om mig. Allt var perfekt.

Kan det vara så att vad jag känner gjorde att jag drömde som jag gjorde?

Pirret i magen fanns där. Jag kan inte bara stänga av det. Jag tycker om att vara i hans närhet. Han får mig att må bra, ha roligt, ja han är bra helt enkelt. Varför kan inte allt funka?

JA våra nätter betyder något mer för mig . . .
även om jag inte vågade erkänna det när du gav mig ditt svar och frågade mig hur jag kände . . .



PUSS