Time changes?

Livet är väldigt svårt ibland. Det är minsann inte en dans på rosor jämt. Någon rycks hastigt ifrån en, man känner något för någon som man inte riktigt vet hur den känner, man tvivlar på vänskap som man trott man aldrig ska göra. Det finns så många positiva saker med det här året som jag vill minnas, men blott ett stort svart hål som jag bara vill få ogjort.

Vi kan börja med det svarta hålet jag vill bara ska gå bort, försvinna.
Jag tror Du vet vad jag pratar om. På morgonen den 24 maj i år höll jag i morfars hand när han somnade in i himlens värld. Det är nog det mest känslofyllda ögonblick i mitt liv. Jag höll hans hand, jag hoppas han inte var lika rädd som jag var. Att jag fick honom att känna någon som helst trygghet där han låg. Hans sista ord till mig var "Min storpiga" , för han kallade oss barnbarn för hans pigor. Jag saknar honom något enormt. Det var ett tag sen som tårarna rann ner för mina kinder men just nu känner jag bara att saknaden är för stor. Det kommer bli min första födelsedag utan honom. . .

Torkar tårarna och går vidare till det positiva

Förra året slutade verkligen i kaos. Jag flyttade hem från Kalmar och hade ingen aning om vad som väntade hemma. Jag visste att jag skulle söka jobb och på sikt flytta till eget igen. Det som kändes otroligt skönt var att ha min familj vid min sida igen. Det gick tre månader av jobbsökande innan jag fick något napp. Jag hade hunnit klättra hur mycket som helst på väggarna hemma. Det jag inte visste då var att den arbetsintervju skulle leda till ett sååå underbart jobb med härliga arbetskamrater och så mycket skratt. Jag har nog funnit minst en vän för livet, ja det är du C. Och jag hoppas jag kommer hålla kontakten med de flesta vart än framtiden bär.

I samband med att jag flyttade hem så återupptog jag och Sarah kontakt och det blev bara bättre och bättre. Hon kommer alltid vara min galna bästa vän som jag älskar såååå underbart mycket. Hoppas Du vet det <3

Sen hände en hur underbar sak som helst till. En gammal nära vän hörde av sig. Detta ledde till en nystart och en ännu bättre relation än innan. Jag har aldrig tvivlat på din tillit. Jag kan säga detta med handen på hjärtat: Elin, jag älskar dig min vän <3


Jag vill tacka fyra underbara personer som verkligen stöttat mig under det här året (okej året är inte slut än, men hittills) :
Sarah, Elin, Chris och Sofia <3

Tack för allt stöd i samband med min morfars bortgång, det glömmer jag aldrig. Ni har varit guld värda <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0