I miss our meets at the city for lunch or shopping
I miss our textings
I miss watching football togheter
I miss our crazy party nights
I miss
I miss
I miss you


Ibland påminns man extra mycket av någon man saknar, som man på något sätt tagit avstånd till. Ja jag har tagit avstånd till någon jag försöker minnas som sprallig, glad, galen, god lyssnare och underbar istället för det som präglade vårt sista försök till utgång, som blev totalt misslyckande och som fick mig att känna tvivel jag aldrig kännt förut.

Visst går livet vidare, det gör det väl alltid? TYVÄRR!

Jag funderar varje dag på det här. Jag tror det blir extra påtagligt då jag miste min älskade morfar i maj tidigare i år. Det kan vara för sent att göra något imorgon, varför jag det inte idag för? Så tänker jag mycket numera.

Kommer det vara för sent imorgon att börja om, vårda vänskapen och fortsätta?


I just wanna say that I miss her so much <3