Jag la ner hela min själ i detta, det var förmodligen därför jag reagerade så starkt på det negativa beskedet. Tårarna sprutade och de kunde inte sluta heller. Jag är besviken, såååå besviken. Jag är besviken på beskedet och på mig själv. Det måste ha funnits saker jag kunde gjort för att utvecklats och lyckats.

Imorse vaknade jag upp och trodde att jag drömt allt. Tyvärr var det ju inte så, utan mardrömmen var verklighet. Detta törnade verkligen till mitt självförtroende, jag känner mig inte riktigt duglig. Det kommer nog ta ett tag innan jag kan bygga upp det självförtroende jag hade, men att ge upp är inte min grej så det är bara att kämpa vidare och komma upp över ytan igen.

Just nu är inte mitt liv på topp, i alla fall inte på alla fronter ( eller det är väl bara en front som är åt skogen, men det räcker med det för det påverkar mitt liv mycket ändå ).


Tur att jag har min familj och min underbara pojkvän som stöttade mig igår samt alla vänner jag pratade med igår. Utan dom hade det nog kännts ännu jävligare än vad det gjorde.


TAKE CARE!