Att tro på sig själv är inte alltid lätt men jag har hittat rätt väg igen och tror verkligen på mig själv just nu. Jag har skrivit upp till trainee på jobbet och har massa möjligheter framför mig, möjligheter att utvecklas och få mer kunskap. Jag är mer taggad än någonsin för att göra ett bra jobb och lära mig så mycket jag kan.

Men det har ju inte alltid varit såhär. Efter en lång höst 2007 så gav jag upp min pågående utbildning till marknadsförare vid Kalmar Högskola. Jag hade väldigt länge tvivlat på utbildningen men kände ändå att jag klarade av det. Fick nya krafter under sommarlovet och ville verkligen fortsätta, men det kommer ett men.

MEN efter att blivit sjuk och missat allt för många föreläsningar på Statistikkursen så konstaterade läraren och jag att jag inte skulle kunna ta ikapp detta själv, då brast allt för mig. Det var då jag insåg att: varför kämpa för något jag egentligen inte brinner för eller överhuvudtaget vill?

Jag tog mitt förnuft till fånga och bestämde ett flyttdatum, en flytt hem till kära Norrköping. Ja det blev hem till föräldrarna men vad skulle jag göra? Inget jobb hade jag, i och för sig hade jag mitt extrajobb på ICA Maxi i Kalmar men de kunde inte ge mig mer timmar.

Helgen den 24-25 november kom mamma och pappa ner för att hjälpa mig att packa och städa lägenheten för att sedan ta farväl av Kalmar stad. De var riktigt underbara som kom ner och hjälpte mig mitt i att jag inte mådde allt för bra inombords. Min familj har alltid stöttat mig och hjälpt mig, vilket jag sätter högt värde på.

Hemma i Norrköping tog det ca två månader innan jag fick ett jobb, jobbet på MAX. Jag hoppas att jag om några år kan tittat tillbaka och tänka att min anställning på MAX är bland det bästa jag gjort för mig själv. Efter att jag börjat på MAX upptäckte familjen hur glad och uppåt jag helt plötsligt var. En helt annan Nathalie helt enkelt.

Nu har jag jobbat på MAX ett år, det här året har gett mig så oerhört mycket och jag hoppas de kommande åren kommer bli lika givande.

Jag skulle vilja säga med detta inlägg att: man måste ibland nå botten för att komma upp till ytan och vidare till toppen igen. Alla perioder i livet är inte som en dans på rosor, huvudsaken är att man inte ger upp utan fortsätter kämpa.


GODNATT KÄRA LÄSARE