Ibland vet man att allt bara är rätt. Man känner det i kroppen, inombords rusar blodet och man känner sig så lätt. Det var otroligt länge sedan jag kände på det här sättet. Men jag känner såhär nu, jag är säker. Bara att känna såhär gör mig glad, jag kunde känna såhär igen det var inte bara en engångsföreteelse.

Jag vet inte när eller om jag tänker göra något åt detta. Om jag ska göra slag i saken och visa detta som man kallar känslor, är trots allt rädd för att det inte är besvarat. Men vad gör det om det inte är besvarat? Jag har fått reda på att det går att känna så som jag gjorde då och för någon annan än honom.

Jag vet inte hur jag ska beskriva allt mer än att det är någon som fått mig helt på fall. Det var inget jag inbillade mig i höstas utan det känns innombords, i hjärtat.


För att det betyder något. Håkan är speciell!