Igår var en av de jobbigaste dagarna för mig. Jag grät inte speciellt mycket men jag hade den där panik-känslan i hela kroppen. Ett år har gått sedan morfar gick bort, det känns som det var igår jag satt och höll hans hand när han drog sitt sista andetag. Jag ville inte att han skulle känna sig ensam när han tog steget över till "andra sidan", han skulle veta att jag fanns med honom. Därför höll jag hans hand och lutade huvudet mot honom och viskade massa saker till honom.

24/5 2008 var en hemsk dag som jag kommer minnas hela mitt liv. älskade underbara morfar <3

Jag önskar det fanns något som gjorde att vi fick dig tillbaka. Det är jobbigt att se mamma må så dåligt, för hon var pappas lilla flicka. De förstod sig på varandra och höll ihop. Att ha sett henne så svag detta år har gjort mig så ledsen. Men allting kan bara bli bättre och jag kommer alltid vara där för min mamma och det är jag säker på att pappa och mn syster också kommer. Pappa har varit underbar mot mamma under den här tiden. Jag älskar min familj så oerhört mycket.

Detta inlägg är tillägnat min älskade morfar som finns i himmelriket men även min underbara familj <3