som jag minns tillbaka till det som jag egentligen bara vill glömma.

Den 19 maj 2008 skrev jag såhär i bloggen:

" En morfar.
Min morfar är en av mina bästa vänner.
Min morfar han är så genomsnäll och omtänksam.
Min morfar vill så väl jämt även om det inte alltid slutar så.
Min morfar har alltid ställt upp för mig och funnits där och stötta mig.

Min morfar heter Bertil och är världens bästa morfar. Nu är det jag som får ställa upp för honom. Nu är det han som behöver mig och inte tvärtom. Det gäller att vara stark och positiv. Må allt gå vägen. Annars vet jag inte vad jag skulle göra. Jag kan inte leva utan min morfar <3

Som sagt så är livet något tungt just nu. Finns en klump i magen hela tiden. Vad ska man göra? Det är bara att fortsätta leva. Men det gör jag inte helt oberörd. Så fort tankarna flyger iväg så tänker jag på morfar. "


Det var 5 dagar innan han gick bort, han låg där alldeles livlös på intensiven. Jag kommer aldrig glömma och det går oss inte obemärkta.

Jag minns allt i detalj. Vad som hände hela det dygnet. Önskar att den dagen aldrig kommit.

Jag önskar han fanns kvar bland oss, men alla önskningar går tyvärr inte i uppfyllellse.


Torka tårarna på mina kinder och gå och sova, imorgon är en annan dag.


Morfar finns föralltid i mitt hjärta <3